Bara ett varv till, snälla…

En TEC100 2014 race report (inklusive en hel del om förberedelserna).

Bara ett varv till, snälla…, nja, så lät det inte riktigt i lördags men idag är det min känsla. Sedan i måndags har jag gått och smålett över tanken att snart få komma ut och springa ett varv till, vilket varv bryr jag mig inte om men jag vill ut och springa, mer och längre.

Vi backar bandet till förra hösten då jag hade återhämtat mig från Ö till Ö och stod i valet och kvalet om vad nästa år skulle handla om rent träningsmässigt. Att fortsätta träna simning var på tapeten några veckor innan jag insåg att det var löpning som jag älskade mer än all annan träningsform. Nu var frågan om jag skulle börja träna för snabbare tider på milen och marathon eller skulle jag utöka distanserna till ultralopp. Jag hade följt Jonas på http://42195meter.se/ ett tag och hade fått lite inspiration från honom för marathon och att ta sig under 2 timmar och 40 minuter. Tillsist beslöt jag mig dock för längre distanser då jag under 2013 var överbelastad i vader till och från. Om jag tränar för längre distanser kan jag hålla ett lugnare tempo och på så sätt enklare håll mig skadefri.

Målet för 2014 blev UltraVasan (trailern inspirerade en hel del) men hur fungerar det här med ultralopp?

Jag hjälpte till på ett hörn med Black River Run här i Västerås och fick en inblick i hur det fungerar. Nästa steg blev att delta i något lopp och valet föll på TEC100 eftersom det kom först under 2014. Mitt första lopp, skulle det bli 50 eller 100 miles. 50 miles är bara 15 km längre än löpdistansen under Ö till Ö så jag kände att det steget var lite för kort…jag kan ju alltid bryta ett långt lopp halvvägs igenom om kroppen säger ifrån tänkte jag, 100 miles anmälde jag mig till.

Höstens träning gick inget vidare…gick upp flera kg och hade magsjuka var och varannan månad. Vändningen kom med en första genomläsning av “No Meat Athlete” i mellandagarna. Vi har ätit vegankost här hemma sedan i september så det var inte delarna om kosten som var så intressanta utan delarna om träning. I boken handlar det väldigt lite om träningsplaner och dylikt. Istället fokuserar en stor del på “hållbar förändring” i vardagen. I praktiken innebar detta för mig att istället för att mäta puls, tider och kilometrar för att jämföra med tidigare träningspass skulle fokus ligga på att ta mig ut.

I januari började jag. Varje morgon var målet att ta mig ut och springa en runda så att när jag kom hem till dörren skulle jag vara lika sugen på att springa lika långt igen. Till en början innebar detta en runda på 10 – 15 minuter. Jag passade även på att lämna pulsbandet hemma och när jag kom ut startade jag klockan direkt utan att vänta in GPS-signaler. För varje dag som gick blev jag mer och mer sugen på att springa. I slutet av februari kunde jag lägga om träningen för nu hade jag byggt upp ett beroende av att komma ut och springa, det var roligare än på väldigt många år. Träningen delades in i 4 dagars perioder, långt första dagen, sedan vila, sedan 2 dagar med korta pass på 5 – 10 km. Nu handlade löpningen främst om tid ute i löparskorna.

TEC100 närmade sig och jag saknade de riktigt långa träningspassen. Johnny och Ellen arrangerade “En mil var tredje timme” (http://paceonearth.se/) vilket passade perfekt inför TEC100. Ultraintervallerna under den lördagen gick bra även med strulande mage de första 4 milen så nu kunde inget stoppa mig.

Stora frågan inför TEC100 var hur jag skulle lägga upp loppet och vad jag skulle äta. Utan erfarenhet så blev det till en chansning med vad som skulle fungera för mig. Om jag klarar av varje mil på 1 timme och 30 minuter inklusive vila och ätande i tältet så klarar jag mig under 24 timmar vilket kändes som ett rimligt mål. Från Ö till Ö visste jag att magen klarade gels och diverse energibars vilket gav en viss trygghet men jag ville göra något själv hemifrån. Valet föll på Runes energikakor som jag har testat under träningspass för flera år sedan. Till kakorna köpte jag med mig ett berg av frukt; bananer, äpplen och satsumas. Om jag fick craving under loppet på en av de tre frukterna så hade jag med mig så jag klarade mig med endast den sorten…med andra ord väldigt mycket frukt ;)

Nu var jag redo. Dagen inför blev det sallad till middag med bönor, soltorkade tomater, majs, isbergssallad, cous-cous, oliver och lite annat som fick plats i matlådorna. Vaknade upp lördagen i lagom tid, magen var i perfekt form…allt var prima och så skulle det förbli. Väl vid Ensta krog tog jag en plats vid ett bord och la i ordning alla mina saker. Vid 10:00 gick starten, nu var jag iväg på mitt första ultralopp, härligt!

Det första fem varven finns på connect.garmin.com.

Första varvet gick iväg i precis lagom takt och hann prata med alla möjliga deltagare. Under de första varven insåg jag ganska snabbt att detta med ultralopp handlar om att hålla ett konstant tempo och inte stanna i tältet under varvningen. Jag höll ett högre tempo ute på banan än flera andra men i tältet passerade de mig. Mitt upplägg byggde på 5 – 10 minuter i tältet vid varje varv men det var bara att köra på. Alltid lär man sig någonting och mer skulle jag lära mig.

Jag hade tidigare läst mig till och fått berättat att under ultralopp går man i uppförsbackar och börjar springa igen påväg nerför. Aldrig testat under träning men under tävlingen lärde jag mig detta ganska snabbt och det märktes att det gav energi desto längre in i loppet jag tog mig. De första varven rullade på som sagt och efter femte fick jag besök av mina föräldrar samt tog ett längre stopp för att känna efter hur kroppen mådde. Just i detta läge var jag nere i en dipp och första delmålet på 50 miles verkade långt bort men helt klart inom räckhåll. Jag tryckte i mig gels och korv samt lite energidryck. Med ny energi gav jag mig ut på nästa varv.

Tyvärr blev det inte bättre, när jag gick ut på åttonde varvet hade jag mer eller mindre redan bestämt mig, min kropp var slut på energi och ville sova under ett varmt täcke i skön säng. Eftersom jag redan hade lärt mig en hel del om hur ett ultralopp går till och målet för året var och är Ultravasan beslöt jag mig för att gå åttonde varvet och känna in stämningen.

I efterhand så var jag trött både psykiskt och fysiskt, sliten i kroppen utan tvekan, men det hade jag ju förväntat mig. Det finns ingen specifik anledning som gjorde att jag bröt, det bästa jag kan komma på är att jag var mätt. Mätt på upplevelsen och mätt på lärdomar, jag var nöjd och jag har många fler år framför mig att springa mer och längre.

Sedan loppet har kroppen återhämtat sig bra och igår kom jag ut en timme i skogen i lugnt tempo. Inga skador eller äns en liten blåsa, låren är tunga på ett helt nytt sätt, så här långt efter en tävling har jag inte varit med om det förut vilket är ytterligare en lärdom från TEC. Men jag har ingen stress, förhoppningsvis är låren med i matchen igen nästa vecka för ytterligare rundor.

Det finns så mycket att skriva om men jag tänkte samla mina lärdomar i en punktlista så ryms mer med kortare text. Detta är vad jag tar med mig inför sommaren och Ultravasan.

  • Konstant tempo.
  • Längre träningspass på 3 – 6 timmar behövs för att vänja låren, gärna i terräng.
  • Backträning och styrkepass för låren tror jag kommer gynna mig.
  • Så kort tid som möjligt i depåerna.
  • Spring så lätt som möjligt. (Så lite kläder och packning som möjligt).
  • Leta rätt på gels och/eller hemmagjorda energikakor/drycker som jag kan ta med mig under träningsrundor och tävlingar.
  • Knyt inte skorna för hårt (dagen efter hade jag problem i ett smalt “band” på framsidan av fotlederna som går där jag drar åt skorna).
  • Bättre pannlampa
  • …och några andra punkter som jag har glömt men fyller på med i efterhand så fort jag kommer på.

Avslutningsvis kan jag säga att jag fortfarande går runt med ett leende på läpparna och mungiporna håller sig uppe utan besvär. Det känns riktigt härligt nu, bara ett varv till, snälla…

PS. Här följer alla möjliga länkar till annat innehåll om TEC100 2014. Det är så många och långa så jag har själv inte hunnit igenom alla.

Löpträning inför TEC100 – Ultraintervall #7 avklarad

Inte så mycket att orda om denna intervall, fruktstunden innan var super. Just nu har jag en craving för apelsiner så blir antagligen en till alldeles strax. Jag antar att det är på grund av att de innehåller så mycket vätska och god smak ;) …kanske skulle jämföra med några blad isbergssallad som är ganska rik på vätska också.

http://connect.garmin.com/activity/465620578

Löpträning inför TEC100 – Ultraintervall #6 avklarad

Nu börjar det närma sig den totala löpdistansen under Ö till Ö som var 65 km. Efter nästa mil har jag satt dagsrekord. Efter måltiden innan förra milen kom kroppen igång igen. Jag valde att springa en flack slinga  nere vid Svartån där solen lyste så där underbart vårfint!

Helt underbart! Nu är det dags för fruktstund och vila inför näst-sista milen.

http://connect.garmin.com/activity/465486097

Löpträning inför TEC100 – Ultraintervall #5 avklarad

Nu börjar det likna något, femte milen avklarad. Det började med att vi hade missförstått varandra vart vi skulle träffas för denna mil så vi kom inte igång föräns tjugio över ett. Sedan var vi båda trötta så blev en del gång också. Dags att snabbt få i sig mat och ladda om inför nästa mil.

http://connect.garmin.com/activity/465380726